Trädgårdens faror

Igår satte jag foten på en bakvänd kratta som tjongade upp i min panna. Jag såg stjärnor och fick en rejäl bula i pannan. Idag har jag ont och mår lite ruggigt. I mitten av maj förra året löd en av mina bloggrubriker: Trädgårdsskada ger eftertanke. Då hade jag hoppat med huvudet upp i en låg trädgren med hjärnskakning som följd. Båda dessa incidenter kan man i efterhand skratta åt, men jag har funderat lite på hur klantig man kan vara i trädgården egentligen innan det blir farligt på riktigt?



Så här ska redskapen inte stå! Vänd tänderna inåt så att ingen riskerar att trampa på dem och få skaftet i huvudet.

 

Taggar i fingrar och kvistar i ögonen

Min trädgårdssäsong är full av sår, blåmärken och ömma kroppsdelar. Många av dem hade kunnat undvikas om jag inte blev så ivrig hela tiden. Jag rensar snår och rosenbuskar utan handskar, klipper spretiga buskar utan skyddsglasögon, klättrar på stegar som står och svajar i en sluttning och lyfter bort alldeles för stora stenar utan att be om hjälp.

Det tar ju tid att leta upp handskar, glasögon och mannen som kan hålla stegen och vara bärhjälp. Urdumt är det förstås med tanke på att jag riskerar liv och hälsa och förlorar massa härlig tid i trädgården när jag måste vila huvudet, skölja ögonen eller vänta på att sår ska läka innan jag kan köra händerna i jorden (vilket jag i och för sig gör det med...).


Mossrosen Henri Martin - vacker och taggig!



Maskiner och träd bör behandlas med respekt!

Mer allvarliga blir förstås olyckorna om slarv kombineras med maskiner eller höga höjder. Klippa gräset barfota är inte så smart. Att slingra in sladden till häcksaxen i busken så du inte ser när du klipper av den är dumt. Ännu värre är att försöka göra häckklippningen mer effektiv genom att koppla ur död mans hand-funktionen på häckklipparen.

Arbete med träd och kraftiga grenar har jag stor respekt för. Vi har tagit ner många träd och sågat av många stora grenar i vår trädgård. Det kräver noggrann förberedelse att ta ner ett träd för att kunna vara beredd på vilket håll det trillar åt, när det kan tänkas börja falla och hur högt trädet verkligen är. Gör det aldrig själv och se till att ha bestämda roller så ni samarbetar säkert. När stora grenar ska sågas av ska man ha respekt för att grenen kan bete sig lite hur om helst när den släpper trädet. När en spänd gren landar på marken kan änden på grenen fara upp med en imponerande hastighet och den vill man inte få som en snärt i ansiktet. Jag vet!

Hur har ni det själva med trädgårdstillbuden? Går ni lugnt och metodiskt fram eller tar ivern över ibland så att olyckan kan smyga på? Kommentera gärna!

Jag tänker satsa på en trädgårdssommar utan bortbrända ögonbryn, klämda fingrar och infekterade sår genom att helt enkelt fika lite oftare. Då kan jag gå ner i varv och få tid till eftertanke innan olyckan är framme.